This is me now

Wow! Jag fullständigt älskar när det är sol och varmt ute. Jag tror egentligen jag levde i ett varmare strök i mitt förra liv för när gradstocken stiger upp så trivs jag som fisken i vattnet.

Sitter och laddar upp med en kaffe på jobbet, skall ha två tjejer här idag som är på utplasering (PRAO) vilket blir kul:)

Börjar närma oss helg och gatebil intar inte staden men et ställe inte så långt härifrån, vilket innebär endel hungriga mannfolk, vilket innebär en hungrig Linda.. Haha nej men ja, det är ju alltid kul att jobba när restaurangen är fylld av glada killar!

Dags att hoppa i jobbkläderna och göra detta till en produkiv dag, ikväll skall det ätas middag med Axel's kära farmor, gleder mig!

Vädret är helt och hållet fantastiskt! Men allt annat förutom starten har varit c r a p !
Blir bara mer och mer övertygad om att mina tankar och magkänsla borde följas. Men det är inte bara bara heller. Först och främst måste jag se om jag kommer in på skola eller inte så tar vi det därifrån. Hur som helst så är det bara ett fåtal personer i den här stan som får mig att ens tänka på att vilja stanna här.
Än så länge får jag bita ihop tänderna och tänka på att allt löser sig för mig på ett eller annat sätt, ingen idé att låta mig påverkas av personer vars enda intention är att försura min dag och mitt liv. Jag har bättre saker att göra än att bry mig om folk som inte kan leva sitt eget liv utan att vilja se andra ledsna. Innuti ler jag åt, inte med.

Nu skall husmorsplikter göras och barn läggas sedan är det ensamtid som gäller. Ha en fortsatt fin kväll i den underbara värmen och solen!

Hoppas att alla mina norska nära och kära har haft en fin dag!

Är det något jag har lärt mig under mina snart 28 år trampande på denna jord sä är det att sluta bry mig om vad andra tycker, tänker och menar om mig och mitt liv. För jag vet att hade jag brytt mig om allt som blev sagt och tänkt så hade jag krympt ihop som ett russin. Jag har bättre saker att göra, som att leva och njuta av livets alla goda sidor. Alla har rätt att ha sin egen mening om saker och ting, men vi människor är olika allihopa och det gäller att acceptera och se andras olikheter som något possitivt, för hur tråkig hade egentligen världen varit om exakt alla var helt lika på alla sätt. Finns ett ordspråk som jag tycker väldigt mycket om och det lyder; behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Gör man det så kommer man långt.

Nu sätter jag strax snuta mot landet i mitt hjärta, Sverige. Önskar alla en fabelaktig dag! Sees igen snart.

Sedan får tillbaka min prins igen och tar jag med mig honom till Sverige i några dagar. Det skall bli fantastiskt gott att komma tillbaka till kända trakter igen även om det bara är för en kort stund.

Idag var en typisk otursdag faktiskt. Var supertrött efter en hektisk helg på alla sätt och superstressad för att jag såklart hade lyckats med att slå av alarmen i sömnen. Stressade upp och kastade mig i kläderna och ut dörren för att trampa ner på cykel till Peppes. Väl nere på Peppes skulle jag ta upp nycklarna och låsa in mig men inser snabbt att dem hade jag glömt kvar i låset i dörren hemma... Hmmm, skall jag chansa på att dem och alla saker står kvar när jag är färdig på jobb??! Naa, satte mig på cykelen och cyklade i motvind helt hem och tillbaka igen. Dagens trim! Trodde att jag tappat en 200 lapp på vägen och surade i cirka 15 minuter innan jag intalade mig själv att äsh, det är ju bara pengar sluta tänk på dem. Fick en glad överaskning när jag kom hem ikväll och såg att den 200 lappen hade jag glömt hemma hehe. Inte lätt att ha alzaimers light hörrni.

Annars har jag haft en finfin dag. Tog en tur på kremmertorget efter jobbet tillsammans med Anne Guro och köpte lite småsaker som behövdes. Otroligt mycket fint i butikerna nu... Skulle önska jag hade en förmögenhet att bränna av, typiskt att man alltid skall hitta så mycket fint när plånboken är anoreksia smal. Jaja, en vacker dag Linda, när ditt visa kort är svart, inte blått, då skall vi spränga omsättningen på kremmern :)

Nu skall jag lägga huvudet på kudden och drömma mig bort i några timmar; sedan är det full rulle hela dagen, massa som skall ordnas innan mor och son lämnar Eroom för en kort stund.

Ger er några visdomsord som jag lärt mig att leva efter.

Herr Olsen gjorde något med min förmåga att känna något som helst av känslor för andra. Nu har jag ett skal hårt som järn och är skeptiskt ut i fingertopparna. Kanske dem spår han satte i mig inte gått ut än och det gör att jag inte kan släppa in någon. För hans del var detta bara en lek och lite pause underhållning men för min del blev det mer. Inte att jag tänker på detta dag ut och dag in men så förälskad och larvig som jag blev då vill jag bli igen. Inte nu kanske, för nu har jag ett alldeles för tungt bagage med mig och den person som blir min skall inte behöva stå tillsvars för det två gökar gjort i förtiden.

Jag hoppas att jag kommer underfund med allt till slut, och klarar att släppa in den rätta... För allt jag vill är ju att älska och bli älskad.

Jag har en tendens att vara bittelitt naiv ibland. Vill ju helst tro det allra bästa om folk. Den godheten har bitit mig i ändan ett par gånger och gett mig ett kanske lite väl hårt skal. Vet det skall en hel del till för att komma helt inpå mig nu, som om det inte var svårt sedan innan.
Många tankar som surrar i mitt huvud nu om ditten och datten, inte att jag klagar alltså, jag har det väldigt bra i life of Linda, men jag skulle önska jag bara kunde sluta tänka så mycket till tider och bara go with the flow. Men, sånn är jag, tyvärr.
Jag hade ju inte varit den jag är om det inte hade varit för att jag måste tänka igenom minsta lilla detalj och beslut jag tar.

Det känns lite som att jag står vid ett vägskäl nu, skall jag ta till höger eller vänster... Allt har ju för och nackdelar. Jag är inte rädd för utmaningar heller inte att ta chanser men rädd för att hamna i en känslomässig berg-o-dalbana igen. Tredje gången gillt lixom. Har det praktiskt talat dramafritt just nu och relativt bekymringsfritt på känslofronten och önskar innerligt att behålla det så.
Vill hitta en fin balans mellan båda världar, går det?

Som mamma måste jag ju tänka på min son först, men även tänka på mig själv och mitt eget liv. För vem vill ha en mamma som lever sitt liv genom sitt barn? Han skall aldrig någonsin behöva känna sig pressad till varken det ena eller det andra och verkligen inte känna att han är allt hans mamma har. Såå, jag lever mitt liv så som jag känner att jag vill leva det. Gör mitt bästa och behandlar andra så som jag själv vill bli behandlad, så får vi hoppas att mitt liv blir allt det där jag någonsin önskat mig.